Mud, sweat - and happiness

Man skulle kanske kunna tro att projektet fallit i glömska, dvala eller träda. Så är det inte, långtlångt ifrån. Jag påstår att det är tvärtom. Det är längesedan jag varit såhär träningsaktiv, det är nästan något pass varje dag. Det finns en glädje, det finns en vilja, det finns en motivation. Och det är därför uppdateringarna lite grann fallit bort. Jag har inte haft tid. Mer träning, mindre bloggande helt enkelt.

Det har varit en del Mayhem, såklart. Det är där jag trivs allra bäst. Stämningen i gruppen, kärleken, peppen, allas prestationer utifrån egna förmågan. Det är okej att vara sig själv. Jag saknade det extremt mycket när jag gick skadad, jag har saknat det lika mycket nu när det varit snöigt, isigt och halt. Jag har medvetet valt bort Mayhem eftersom jag inte vill riskera att förstöra mitt knä igen. Det vore verkligen ödesdigert inför kommande händelser.

Istället har jag varit desto mer på FNF. Det har varit mycket crossfit, det är också roligt. Även där börjar gemenskapen komma igång i gruppen, man lär logiskt nog känna varandra mer och mer ju mer man träffas. Det är ju så livet fungerar. Vissa dagar går det jättebra på passen, andra dagar är det lite mer utmanande och lärorikt. Jag är långt ifrån någon expert, men så länge det finns en glädje och ett intresse i det man gör så är hälften redan gjort.

Dessutom har jag påbörjat en etapp med personlig träning också. Tio gånger, till en början, ska jag jobba med Kristian för att försöka skapa bra (bättre?) förutsättningar för mig inför alla utmaningar jag står inför. Det ska bli spännande att se hur det går och vad det leder till, som sagt finns motivationen och viljan. Hoppas bara att det ger resultat!

 - - - - -

För att återkoppla lite till rubriken. Igår var jag ute och sprang en längre distans, ca 15 kilometer stigar/terräng i Pålsjö skog, tillsammans med tre vänner. Det var snöigt, töigt, isigt och slaskigt och bitvis kändes det verkligen som att OCR-säsongen dragit igång på riktigt. Fötterna var blöta och frusna, låren och ljumskarna fick en del stryk i kylan och i halk-undvikandet men vi tog oss runt. Tiden vi sprang på är väldigt sekundär, för mig var det viktigaste tre saker:
- Att knät höll,
- att kroppen pallade distansen trots att jag inte sprungit så långt på länge och
- att det var roligt

Det känns oerhört bra att få positiva besked på de tre punkterna. Det är snart två månader kvar till första loppet och det är viktigt att få lite distanser både i kroppen och i knoppen.

 - - - - -

 Vad som står på schemat imorgon återstår att se, men lågoddsaren säger att det står mellan antingen Mayhem Pre eller CrossFit. Något av det blir det.

Var i form, jobba hårt, ha kul!

Just nu läser jag en bok som heter "Ät och spring", skriven av ultradistanslöparen Scott Jurek. Jag har inte kommit så jättelångt i den ännu, men det verkar vara en motiverande och inspirerande bok. 

Jag fick boken efter det att mamma besökt bokmässan i Göteborg i höstas, men eftersom jag inte är någon vidare bokmal har jag inte börjat läsa förrän nu. Kanske var det avgörande att Helsingborg Marathon rekommenderade boken via deras Instagram? 

Jag fastnade för ett citat, eller snarare tre budord, som Scott Jureks norska tränare i high school sa till skidlaget han var ledare för:

- Var i form!

- Jobba hårt!

- Ha kul!

Och det är så det känns för min del också, det stämmer så bra in. De utmaningar jag ställer mig själv för i år bygger också på dessa tre meningar. Formen är viktig för att ens klara av det, hårt jobb krävs såväl innan som under loppen. Och så klart, ha skoj. Det är det som allt går ut på. Jag tar inte mig själv på så stort allvar att jag ska vinna alla loppen jag ställer upp i, men jag tar mig själv på så stort allvar att jag ska låta loppen, hindrena, resorna och upptäckterna vara roliga. 

Det är vinnarreceptet som gäller för min del. 

Allt annat än en lugn start

I onsdags var jag på återbesök hos min sjukgymnast igen. Jag känner mig bra i knäet och vi diskuterade lite, gick i trappor och stämde av läget. Till sist kom då det efterlängtade men väntade beskedet, att det var okej att börja träna igen! Den lyckan! Vi kom överens om att fortsätta ta det lugnt i början, men att det ändå var okej att ta i. I månadsskiftet januari/februari kan jag återgå mer till det explosiva och därmed prestera fullt ut.

I torsdags var jag så äntligen tillbaka i Mayhem-skogen - "på riktigt". Ett pass där jag kunde ta i, vara med på hela passet (även om jag justerade några övningar som försiktighetsåtgärd) och andas frisk skogsluft igen. Det var ett PRE Challenge-pass, så det var inte direkt någon mjukstart. Men varför inte ge sig rakt in i hetluften direkt? Tuffa utmaningar, som sig bör, och vi kämpade på bra. Men det märks att det är en bit kvar till formen, absolut.

Innan skogspasset i torsdags var jag uppe på FNF Functional Fitness, ett relativt nytt gymkomplex/-anläggning i stan. Jag har som bekant funderat och tänkt kombinera min träning med ett gym för att bygga mer styrka, och tack vare att en del Mayhem-folk redan finns där, samt att jag vill lära mig mer om och testa på crossfit, föll mitt val på FNF. Så ett årskort på FNF är nu redo att användas och slitas ut, det känns oerhört inspirerande.

Igår, fredag, hade jag därför planerat att inviga mig själv på FNF med att köra lite styrkeövningar i, eller lära mig, maskindelen. Istället blev jag uppmanad att hänga med på ett intropass i crossfit. Som sagt, lika bra att köra på direkt. Jag har hittills bara testat på crossfit en gång tidigare, i Barcelona, och gillade det. När Mayhem hade ett prova på-pass på FNF strax innan jul kunde jag inte vara med pga skadan.
Vi gick igenom passet och övningarna, innan vi kom igång. Vissa saker är bra mycket svårare än andra, men med lite övning lär väl även de teknikerna sitta så småningom. Imorgon är det förresten återigen dags för ett intropass!

Som jag skrev i mitt förra inlägg hade jag planer på att åka till Göteborg idag. MIT Tough Team anordnade en hinderbaneträning i sporthallen på Frölunda Kulturhus och jag hade blivit medbjuden. Jag tvekade först, men bestämde mig ganska så snart efter sjukgymnastbesöket (äh, varför ljuger jag? Jag hade redan bestämt mig...) att jag ville dit.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, det var nya människor, nya upplevelser, inomhus(!) och hallen var bokade för två och en halv timme. När vi kom fram märkte jag att det var goa människor, supertrevliga och schyssta och att det påminde en del om Mayhem. Blandade åldrar och färdigheter, men alla hade ett gemensamt intresse. Träningen började med lite uppvärmning och cirkelövningar på fem olika stationer. Två varv cirkelövningar, första varvet var två minuter, andra varvet en minut.

Station 1: 20 ski jump, 10 twisted mountain climbers
Station 2: 10 squats, hoppa över en plint, 20 mountain climbers
Station 3: 10 explosiva squat jumps, höga knän över hinder, björngång tillbaka till start
Station 4: 10 djupa utfallsteg där handen skulle nudda marken, 5 st "över plint-under stång"
Station 5: 10 T-armhävningar, över-under en balk, 4 st sidledskrabbgång vägg till vägg

Därefter gick vi igenom hinderbanans moment, testade på den under ett varv och sedan avslutade vi med en tidtagningsomgång som var som en tävling. Vinnarna fick varsin hood-tröja från MM Sports, jag var inte bland de första. Vinnartiden på banan var 1 min 09 sek, jag tror jag gjorde den på 1 min 46 sek. En bit kvar...
Hinderbanan går att se genom att klicka på länkarna här under (tack till @marisvensson).

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Del 7


Vi avslutade passet med lite klädutdelning, vi som anmält oss till olika hinderbanor i MIT Tough Teams namn fick lite träningströjor från MM Sports. Superschysst!

Det var en fantastiskt rolig dag och jag är tacksam för att jag fick möjligheten att vara med. Antagligen blir det fler såna här träningar, och ryktet går att det kan bli aktuellt med hinderbaneträning även här nere i södern. Är du intresserad av att hänga med i så fall? Hör av dig till mig så förmedlar jag kontakten, eller spana in MIT Tough Team på Facebook!

Oj, var det är härligt att vara igång igen!

Äntligen, nu kör vi!

Det tog sex dagar in på det nya året, men nu är jag tillbaka. På riktigt, kan man väl säga. Jag har faktiskt tjuvstartat träningen lite, precis som jag har slarvat lite med min rehab. Men överlag känns det ändå okej i mitt skadade knä, mycket bättre än tidigare även om det inte är helt hundra ännu.

Rehaben fick lida lite under julledigheten, men när jag väl gav mig ut i skogen gick det bättre än bra. Det är något speciellt med Fredriksdalsskogen. På onsdag ska jag tillbaka till min sjukgymnast, på ett återbesök och en liten lägescheck. Vi får se vad han säger då, hoppas han inte skäller för mycket på mig.

På lördag var det tänkt att jag skulle åkt till Göteborg för att träna på hinderbanor inomhus, med MIT Tough Team. Men eftersom jag inte är helt säker på om knät pallar en sådan belastning ännu så hoppar jag över det. Och ja, att det var fullbokat spelar såklart också in, men nästa gång åker jag gärna upp och deltar.

Idag gjorde jag alltså äntligen comeback i Mayhem-skogen. En comeback som var "på riktigt". Under några rehab-pass i skogen har jag varit med och gjort lite övningar som passat och som känts bra. Men idag var första hela passet sedan den 19 november, och även om det inte gick för fullt så kändes det bra. Det blev ju inte direkt full fart, men det får ta sin tid. Det viktiga är att det känns stabilt, att det funkar bra även dagen efter och att jag inte förhastar mig ännu mer.

Julen ja. I julklapp fick jag, förutom nya träningskläder och presentkort på nya träningskläder, ytterligare två hinderbanor att delta i. Avgiften blev betald till både Tough Viking i Göteborg (26/4) och till Toughest i Malmö (3/5) och det är såklart inspirerande! Dessutom, i lördags, släppte Bulltofta Brutal detaljerna och datumen för deras kommande lopp. Anmälningen gjordes direkt och den 13 april står jag på startlinjen nere i Malmö igen. Det blir också (än så länge) årets första lopp.

Det känns oerhört skönt att vara tillbaka igen, och motivationen som tidigare varit lite bristande är nu på rätt väg igen. Underbart!

God fortsättning - och god framtid!

Julen kom, såg och passerade. Imorgon är det återigen jobb men det har varit sköna lediga dagar. 

Min sjukskrivning är nu över och jag har börjat jobba. Väldigt skönt, med vardagliga rutiner igen. Jag märkte själv att jag under min sjukskrivning tappade enormt mycket disciplin och en del motivation. Jag känner att min inställning att verkligen göra det bästa av min sjukskrivning blev lite tudelad. Det är mycket man vill, men när det inte går tappar man lusten. 

Nu är jag dock som sagt tillbaka i arbete, och om mindre än två veckor ska jag på återbesök till sjukgymnasten. Därefter hoppas jag verkligen att jag kan börja träna igen, det behövs. 

Motivationen är på god väg nu igen, vilket är ett skönt tecken såklart. Innan jul har jag bokat tre av loppen jag ska delta i 2014, och i julklapp fick jag ytterligare två deltagaravgifter. Så nu är även Toughest i Malmö (3 maj) inbokat - och idag skickade jag in min anmälning till Tough Vikings 7,5 kilometersbana i Göteborg (26 april). Med anmälningarna kommer motivationen - jag kan knappt vänta tills jag får ge mig ut i skogen igen. 

En annan bidragande orsak till min motivation är julen och vad den hade att erbjuda mig. Jag fick presentkort på Löplabbet och där ska det nog bli ett par nya skor. Kanske blir det trailskor, jag ska så att säga "sondera terrängen" lite grann gällande det. Och så fick jag ett presentkort på Intersport. Tillsammans med min Mayhem-rabatt kunde jag idag slå till med att köpa mig kompressionskläder, det blev både byxor och en tröja från Skins. Jag är så sugen på att testa hur de funkar, och vill bara ha ett bra besked från sjukgymnasten. 

För att få det beskedet från sjukgymnasten är det kanske är dags att skärpa sig med rehabiliteringen. Den dåliga disciplinen och julen får faktiskt ta skulden, men nu är det roliga slut och det hårda arbetet börjar. 

2014 är snart här, Mental Twenty14 likaså. Dags att ta sig i den berömda kragen. 

Mina bokade lopp hittills

Som det redan skrivits är Mental Twenty14 bloggen som ska handla om min väg mot extremloppen kommande år. Jag har också skrivit att det kommer bli omkring 10-15 olika lopp och för att stilla lite nyfikenhet, samt att visa lite vad det är jag gett mig in på, kommer jag avslöja vilka lopp det är efterhand.

Anledningarna till att jag inte avslöjar allt på en gång är två stycken ganska snarlika:

• Dels vill jag vänta med att berätta förrän jag är anmäld och klar till loppen, det blir dumt om något lopp inte blir av fastän jag skrivit om det
• Dels är det ju tråkigt att avslöja allt direkt, det är bättre att spara lite så har jag en anledning att fortsätta skriva

Men nu är jag anmäld och klar till tre lopp och då är det ju kanske läge att berätta om vilka det är.

Rat Race Dirty Weekend: Det kan nog närmast beskrivas som ett terränghinderbanelopp, utifrån vad jag läst, sett och hört. Två mil norr om London, England, ligger Burghley och där ligger även den trettiotvå kilometer långa banan. 3,2 mil alltså, med omkring 200 hinder som ska klaras av. Detta året innefattade hindren bland annat uppblåsbara hopptorn, riktigt leriga marker, gamla bilar, taggtråd, hästhoppningshinder och en replica av Burghley House med bland annat vardagsrum, kök och soffgrupper. Utöver själv hinderbanan är det camping som gäller och på kvällen efter loppet arrangeras en stor efterfest inne på området. Mer info finns här.

Göteborgsvarvet: Veckan efter de 32 kilometerna i Rat Race är det dags att ta sig an Göteborgsvarvets 21 kilometer. Jag har sprungit Göteborgsvarvet ett antal (åtta?) gånger tidigare, även om jag tvingades bryta 2012 för en skada och var bortrest i Afrika 2013. Det är ett roligt lopp i min favoritstad i Sverige med mycket folk, både på och längs med banan. Jag antar att 21 kilometer kommer att kännas som en dans efter 32 kilometer veckan innan. Mer info finns här.

Tjurruset: Tydligen finns det två olika tävlingar med samma namn, men det Tjurruset-lopp jag är anmäld till äger rum i Stockholm i oktober. Enligt arrangören "väntar tio omväxlande och tuffa kilometer genom krävande terräng" där de ska leta upp "de brantaste backarna och de blötaste kärren". Tio kilometer bör ju gå ganska smidigt, men branta backar, blöta kärr och oktoberkyla kan såklart påverka. Nåväl, jag överlever nog det också. Mer info finns här.

De tre första loppen är alltså bokade nu. Jag kan knappt bärga mig tills dess att jag får ge mig ut i lera, smuts och kyla!

Skaderapport och dagens elva kilometer

Det har snart gått tre veckor sedan jag ramlade omkull på cykeln på väg till jobb, skadade knät, blev sjukskriven och blev belagd med träningsförbud fram till mitten av januari. Lyckligtvis gällde träningsförbudet mestadels riktig fysisk ansträngning, hård belastning och explosiva rörelser. 

Min sjukgymnast, som jag träffat tre-fyra gånger hittills, har gett mig en del övningar som jag dagligen gör för att återställa knät. Rörligheten i knät är redan i princip helt återställt tack vare övningarna, nu jobbar jag med belastningsbiten. Det är fortfarande benlyft som är det primära, för att stärka upp musklerna i låret. Men det är också knäböj som jag ska göra, det känns ovant att göra det i lägenheten och inte i skogen som jag gör annars. 

I takt med att knät förbättrats har jag vågat utmana det lite mer också. Kryckorna la jag bort efter en vecka, tack och lov, och jag har känt att jag vill försöka röra på knät (och mig själv) så mycket som möjligt. Jag har passat på att göra lite styrketräning samtidigt som jag kört min rehab, men jag måste erkänna att det varit en usel disciplin och karaktär från min sida under sjukskrivnkngsperioden. 

Därför var det idag dags att göra något åt det. Eller ja, börja lite smått med sådant jag vet att jag klarar av. Jag tänker inte rusa igång med träningen sedan när jag väl får träna igen. Jag har för mycket att förlora om det skiter sig. Men promenera kan jag göra. Tydligen. 

Idag blev det en ca 11 kilometer lång runda, som tog ungefär en och en halv timme. Olympia, Stattena, Pålsjö, Strandvägen, Gröningen, city, Campus och Furutorpsbacken. Oerhört skönt att komma ut igen, och mäktigt att se spåren av stormen Sven. Hyfsat lugnt i Pålsjö skog, lite fallna träd som röjdes undan, men Strandvägen och promenaden vid Gröningen var helt fyllda med tång från havet. Det är imponerande och respektingivande krafter som naturen har att erbjuda. 

Under kvällen tänkte jag köra en rehabomgång till och kanske även ge mig ut i Mayhem-skogen för lite överkroppsträning. 

Henrik Larsson och jag

Strandvägen